Äldre personer har ett enormt erfarenhetskapital som gynnar hela samhället

Under den tid jag arbetat vid äldreombudsmannens byrå har jag märkt att man inom påverkansarbetet balanserar mellan två stora och viktiga budskap. Det första är att tryggandet av de äldres ställning och rättigheter blir en allt mer kritisk fråga med tanke på hela samhällets funktionsförmåga. För det andra utgör äldre människor en enorm resurs och de har ett erfarenhetskapital som är viktigt för hela samhället. I dessa tider bör man höra båda dessa budskap med eftertryck.

Som ung doktorand fick jag en stor livslärdom då jag intervjuade äldre ensamboende kvinnor med minnessjukdom. Den äldsta var 94 år gammal. Jag berördes av vilka resurser och vilken viljestyrka och uthållighet kvinnorna hade, fastän minnessjuk­domen medförde svårigheter för dem i vardagen. Aktörskapet upphör inte trots minnessjukdom. Äldre personer har livserfarenhet, förmågor och färdigheter som även yngre personer bör lära sig. Detta erfarenhetskapital gynnar hela samhället.

I den offentliga debatten och i det samhälleliga beslutsfattandet lyfter man sällan fram positiva synvinklar på åldrandet och äldre människor. Åldrandet framställs däremot ofta som en ekonomisk börda eller hotbild. Det är vanligt att oroa sig för till exempel pensionssystemets hållbarhet eller finansieringen av omsorgskostnaderna. I diskussionerna presenteras de äldre snävt som föremål för åtgärder eller som servicemottagare. Ofta verkar man glömma att åldrandet berör oss alla och hör till livets gång.

Hur vi tänker och talar påverkar den uppskattning och delaktighet som de äldre upplever. Vi hör nästan alltid om detta när vi träffar äldre människor. Äldre personer upplever att de är osynliga i samhället och att de betraktas som en kostnadspost. Såsom en person sade till mig: ”precis som om jag var färdig att kasseras.” Detta rätt starka uttryck berättar något väsentligt om hur de äldre upplever att vårt samhälle förhåller sig till åldrandet. De visar också att vi behöver ett nytt sätt att tänka och tala om åldrandet och åldrande människor.

Livslängden ökar

Ett nytt tankesätt behövs också med anledning av befolkningsutvecklingen. I Finland pågår två förändringar som gäller den äldre befolkningen; befolkningen åldras och lever allt längre. Antalet personer som fyllt 65 år och deras andel av befolkningen ökar. I slutet av 2025 var antalet personer som fyllt 65 år redan över 1,3 miljoner, vilket motsvarar nästan 24 procent av befolkningen. Samtidigt ökar också antalet personer i de allra äldsta åldrarna, i och med att människorna lever allt längre. Antalet personer som fyllt 85 år har mer än fördubblats på 25 år och antalet personer som fyllt 90 år är över 61 000.

Då livslängden ökar har också de äldres funktionsdugliga levnadsår ökat. Forskarna har kallat åldern mellan cirka 65 och 80 år för sen medelålder. Med detta hänvisar de till att medelåldern har förlängts och att ålderdomen kan anses börja vid en senare ålder än tidigare. I den sena medelåldern finns en stor potential att anta nya roller, till exempel inom arbetslivet eller frivilligverksamheten. Flera generationer än någonsin tidigare lever samtidigt. Dialogen mellan generationer kan ge lösningar på problem bland personer i olika åldrar. Äldre personer kan till exempel stödja barn och unga, på så sätt som skolfarfar Ismo Ylinen, som intervjuats i Helsingin Sanomat (18.9.2026).

En stor del av dem som fyllt 65 år bor självständigt i sitt eget hem. De tar hand om sig själva, varandra och andra närstående. De äldre gör en stor insats i samhället och servicen, till exempel i form av närståendehjälp och genom att fungera som frivilligaktörer och samhällspåverkare. Detta bör identifieras bättre än tidigare, inte bara i samhällsdebatten utan också i beslutsfattandet.

De grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillhör också de allra äldsta

Även om antalet funktionsdugliga år ökar, blir vi alla gamla, om vi bara får leva tills vi blir gamla. Behovet av stöd, service och omsorg försvinner inte i slutändan av livet. En allt mångsidigare grupp människor med mycket olika livssituationer och behov uppnår hög ålder. Då hälsan och funktionsförmågan försämras, ökar behovet av stöd och hjälp från andra oundvikligen. Omgivningen får allt större betydelse, dvs. de närståendes stöd, boendemiljön och tillgången till fungerande tjänster. Även om möjligheterna till aktörskap förändras, blir det inte mindre viktigt. Möjligheten att vara en fullvärdig medlem i samhället gäller också de allra äldsta – även dem som har nedsatt funktionsförmåga och hälsa.

Just nu är det särskilt viktigt att diskutera med vilka ekologiska, sociala och ekonomiskt hållbara lösningar man kan säkerställa att personer i alla åldrar kan leva ett gott liv i Finland. Hur säkerställer man att de äldre får stöd, service och omsorg som möter deras behov? Lika viktigt är det att de allra äldsta personernas synvinkel beaktas i utvecklingen av samhället och beslutsfattandet. 

Med denna text önskar jag på hela äldreombudsmannens byrås vägnar alla en fin äldrevecka! Förhoppningsvis har vi alla glädjande och betydelsefulla kontakter med olika generationer i vår vardag.

Elisa Virkola
sakkunnig